Semesterresa sommaren 2013, del 2

På morgonen vaknade jag av att högtalaren annonserade Fulda, tror jag. När tåget närmade sig Frankfurt var jag på benen, och konstaterade att tåget var någon timme sent. Det fortsatte söderut på småvägar. Senare fick jag veta att ett ICE hade kört på ett träd, så vi fick ta en annan väg. Vi gick till restaurantvagnen för att äta frukost. När jag läst matsedeln och förklarat för barnen och skulle beställa fick jag veta att nästan all mat var slut. Vi fick nöja oss med brödbitar, smör och kaffe respektive saft.

I Karlsruhe steg vi av och gick till en biljettautomat för att köpa biljett till Göppingen. Jag hittade en lämplig avgång ditåt med byte i Stuttgart. Första etappen var med TGV så det gick fort. Väl framme tog vi en taxi till hotell Hohenstaufen, där vi inkvarterades i ett vindsrum. Ingen hiss men personalen bar upp väskorna. Jag förhörde mig om Märklinmuseets belägenhet, som var i ett perifert handels- och industriområde så det var bäst att åka buss dit. Jag frågade också, som tur var, om museet hade ett kafé och fick veta att det saknades, liksom i omgivningarna, så vi uppsökte ett kafé i centrum för att äta lunch innan museibesöket. Vi tog sedan bussen, missade hållplatsen och fick gå en bit. Museet är officiellt en upplevelsevärld, men det kanske är att ta i. Det fanns flera automatiska demonstrationsanläggningar, även i skala 1 (1:32). Ävenså kunde man själv bygga en anläggning, och prova en lokförarhytt. Jag beundrade de stora samlingarna av rullande materiel i vitrinskåp, inklusive Märklins gröna Da-lok. Inte bara järnvägsmateriel utan även Märklins andra produkter fanns, det enda jag saknade var Märklin Sprint. Och så fanns det mycket materiel att köpa; flickorna fick köpa varsin samling av figurer att pynta modelljärnvägen med.

Tillbaka i centrum åt vi middag på en snabbfiskrestaurant. Flickorna uppskattar grillad lax. Det lekte med duvor och vattenkonster, och Brooke köpte ett par byxor på H & M. Jag läste med oro att en värmebölja var på gång. Hittills hade resan varit behagligt sval.

Nästa dag hotellfrukost med den ovana metoden att personalen serverade kaffe. Vi tog en taxi till stationen. Jag hade köpt biljetter i förväg, även om det inte var någon platsreservation i tåget. Vi tog plats på övre våningen, med fin utsikt. Passerade Ravensburg (pusselstaden) och i Friedrichshafen vände tåget och for in i Österrike. Lindau var ändstation och vi bytte till ett S-tåg för sista biten till Feldkirch. Där hade jag bokat på hotell Löwen, men antog att det var bäst att lämna väskorna på stationen och fara direkt till Vaduz, Liechtenstein. Oturligt nog var ÖBB:s sträcka genom Liechtenstein stängd några veckor på grund av ombyggnad, så vi fick ta buss hela vägen. Liechtenstein är med i Schengenområdet sedan 2011, så någon passkontroll sker inte, men vid gränsstationen kom en uniformsperson in i bussen, pratade med föraren, och gick ut igen.

Vid Vaduz postkontor lämnade vi bussen och gick till turistbyrån för att få officiella passtämplar (2,50 € styck) och köpa vykort. Barn idag är lite främmande för 1900-talsvanor som att skicka vykort, men jag fick flickorna att skicka varsitt kort till sina vänner. Därefter tog jag kort på flickorna vid en affär som hade en stor landsflagga uppställd på gatan, till förnöjelse för några japaner som också tog kort på dem. Vi åt middag på en uteservering, vilket blev tämligen dyrt. Sedan köpte vi glass och så åkte vi med bussen tillbaka till Feldkirch. Där tog vi en taxi till hotellet, som jag trodde låg nära stationen, men det låg i andra änden av staden. Vi fick vindsrum igen, men nu med hiss.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s