Att leva över sina tillgångar, del 2

Ponera nu att en fredag får Robinson sällskap av en ny skeppsbruten man, som behöver tak över huvudet, och ved att laga mat och värma sig med. Robinson ser en affärsmöjlighet, nämligen att få avkastning på sitt pensionskapital (vedförrådet). Så han erbjuder sin nye granne att låna ved av honom, under förutsättning att grannen betalar tillbaka 11 vedträn när han lånar 10. Avkastningen blir då tio procent.

Därmed kan grannen koncentrera sig på att bygga ett hus åt sig, och kan återkomma till vedhuggningen när han har fått tak över huvudet. Visserligen tycker han det är sniket av Robinson att ta betalt för vedlånet, men när Robinson förklarat att det fungerar precis som ett banklån, så är herrarna överens.

Så småningom kommer de båda invånarna på att de ju kunde bygga upp ett gemensamt förråd i stället för att de har varsitt förråd. Därmed skulle risken att den ene blir sjuk länge och får slut på ved kunna mildras genom att han kan ta ur det gemensamma förrådet i stället. Så de kommer överens om att lägga vart tionde vedträ i det gemensamma förrådet, som kommer att fungera som en sjuk- och pensionskassa. I övrigt gäller samma låneregler, lånar någon av dem ur kassan ska han lämna tillbaka 11 för 10 lånade.

Nackdelen är att det behövs ett kontrollsystem, så att inte den ene påstår sig vara sjuk för att kunna nalla ur förrådet gratis. Det behövs också kontrolleras hur mycket den ene eller andre bidrar med till förrådet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s